IBS
Jag har, så länge jag kan minnas, haft problem med min mage. Såsom förstoppad, öm, uppblåst mm. När jag var med i fitnessfighten så var jag i stort sett fri från detta vilket var underbart. Under fitnessfighten åt jag extremt strikt, (fast egentligen inte kanske?) efter det började jag äta sånt jag inte åt under fighten och min mage var kass igen. Den blev ännu sämre än vad den var innan så jag bestämde mig för att söka hjälp. Jag fick en tid på vårdcentralen ganska omgående och efter flera undersökningar och provtagningar kan man utesluta en glutenallergi och han är 99 % säker på att det är IBS (irritable bowel syndrome) jag lider av. Jag fick medicin som jag åt fyra gånger om dagen, idag äter jag den två gånger om dagen. Jag tänkte inte så mycket mer på detta och tänkte att medicinen säkert gjorde sitt så jag åt som vanligt tills jag läste att vissa med IBS mår grymt bra av LCHF.
Jag har alltid varit väldigt anti LCHF men var beredd att ge det en chans, i 2,5 vecka stod jag ut med denna kosten. Omställningsbesvären var framförallt att jag svettades. Jag var konstant matt i hela kroppen, att gå upp för trappan gjorde mina ben svaga. Hur skulle jag ens orka ta mig till gymmet? Jag frågade då om råd i olika grupper på Facebook. Svaren blev att jag skulle öka på fettet och ta en saltsup varje dag. Öööh, mer fett? Nej tack, det var så äckligt med allt fett som det var. Dricka salt för att kroppen ska klara av att röra på sig? Nej tack! Ni hör ju hur galet det låter! Jag blev dessutom sämre i min mage. Jag säger inte att LCHF är dåligt för alla men för mig var det inte bra. Många tyckte att jag gav upp för tidigt, kanske det. Men med fitnessfighten tog det ca 3-4 dagar innan jag märkte att min kropp mådde bra av det. (Vill bara förtydliga igen att för vissa verkar LCHF vara en bra kost även fast jag inte tror på det).
Jag har som sagt levt på som vanligt tills jag pratade med en i skolan som också lider av IBS, hon var så nogrann med vad hon åt. Jag började i alla fall att läsa på om det och läste att "den Europeiska läkemedelsmyndighete har värderat minskningen av livskvalitet vid IBS lika stor som vid diabetes eller depression och större än för patienter med kronisk njursvikt". Denna informationen har jag hittat på alltomibs.se. På ett sätt känns det skönt eftersom jag gnällt så mycket över min dåliga mage.
Nu tar jag min medicin på bestämda tider, försöker att utesluta/testa en sak åt gången så att jag vet vad jag får ont i magen utav. T.ex tar jag numera (nästan) aldrig påtår av kaffet, jag äter mycket sällan bröd (knäckebröd går bra), ska helst inte äta för mycket socker mm. En morgon åt jag turkisk yoghurt med varma hallon och hasselnötter (ett recept från LCHF-perioden) men det gick inte. Så jäkla ont i magen och jag har kommit fram till att det troligtvis blev för mycket fett. Jag kom fram till det efter att jag läste om att man kan vara känslig mot för fet mat. Sås gjord på turkisk yoghurt går dock bra.
Allt detta är en djungel men jag hoppas att jag tids nog kommer att hitta ett sätt att äta som passar mig och som min kropp mår bra utav. Att även komma igång med träningen kommer att göra susen!
